Spanish Baroque Era Painter, 1599-1660 Spanish painter. He was one of the most important European artists of the 17th century, spending his career from 1623 in the service of Philip IV of Spain. His early canvases comprised bodegones and religious paintings, but as a court artist he was largely occupied in executing portraits, while also producing some historical, mythological and further religious works. His painting was deeply affected by the work of Rubens and by Venetian artists, especially Titian, as well as by the experience of two trips (1629-31 and 1649-51) to Italy. Under these joint influences he developed a uniquely personal style characterized by very loose, expressive brushwork. Although he had no immediate followers, he was greatly admired by such later painters as Goya and Manet  Related Paintings of Diego Velazquez :. | Surrender of Breda | St John at Patmos (detail) (df01) | Portrat des Infanten Don Fernando de Austria | The Infanta Margarita-o | Portrait de Jenne homme de profil (df02) |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Simon Hollosy
1857-1918 Hungarian Simon Hollosy Gallery Simon Hollosy (Romanian: Simion Corbu); (2 February 1857, Maramarossziget, now Sighetu Marmatiei - 8 May 1918, Tecso, now Tiachiv) was a Hungarian painter. He was considered one of the greatest Hungarian representatives of 19th century Naturalism and Realism. Holl??sy came from an Armenian family who settled in Maramarossziget (present-day Sighetu Marmaţiei, Romania). He frequently worked abroad. He criticized training at the Academy and founded a private school in 1886 where he gathered young talents around him who were interested in realistic protrayal. He opened the way to new styles by relying on his personality and by pointing out the merits of French pictures (Courbet) exhibited in Munich. He abandoned the academic style in order to follow new trends in French painting. Encouraged by Istvan Reti and Janos Thorma, his pupils and friends, he spent the summer of 1896 in Nagyb??nya (present-day Baia Mare, Romania) with his school, which played an important role in Hungarian painting as the cradle of the Nagybanya school. He soon settled down in Nagybanya. With its style (sunny landscapes), his school determined Hungarian painting for decades. Leaving the Nagyb??nya colony in 1901, he spent the summers in Tecso with his students from 1902. During winters he was in Munich to run his school there. He was not productive as an artist: he was in search of atmospheres and his productivity was confined to teaching. His large scale plan of "Rakoczi March" with a lot of figures got as far sketches because he kept on changing his mind. The landscapes painted in Tecso include "Landscape in T??cső", "Landscape with Stacks and Sunset with Stacks", where he applied elements of plein air and impressionism. His self-portrait (1916) is one of his most harrowing pictures.
Antoine Wiertz
Belgian Painter, 1806-1865 Belgian painter and sculptor. He was from very humble origins, but his talent for drawing was detected at an early age. He was sent to the Antwerp Academie, where he attended classes given by W. J. Herreyns (1743-1827) and Mathieu Ignace Van Br?e. During a stay in Paris from 1829 to 1832 he came into contact with the Romantic painters, in particular Th?odore G?ricault, who fostered his admiration for Rubens. In 1832 he won the Belgian Prix de Rome and in 1834 left for Italy where the works of Raphael and, above all, Michelangelo made an overwhelming impression on him. In Rome he abandoned the landscapes and scenes from Roman life, for which he showed a certain talent, and embarked on a much more ambitious work, the Greeks and the Trojans Contesting the Body of Patroclus (1835; Brussels, Mus. Wiertz.). The painting proved the turning-point in Wiertz's career. Its frenzied composition and violently contorted figures excited considerable interest in Rome.